På plats!!
Hallå säger jag från Kanada. Hur galet är inte det. Nu är jag verkligen här!?! Jag kom till gården igårkväll ca 20.00. Resan gick jättebra, inga förseningar eller annat strul. Det enda var väl att jag hade svårt att sova på planet, så jag var väldigt trött igår, men det är ju inte så lustigt. Väl här blev jag helt chockad. Redan i bilen började countrymusiken spela och när jag kom ut hit kändes det som jag gått in i en riktig westernfilm. Precis som jag ville att det skulle vara! Huset är så himla, himla fint och häftigt. Stort och pampigt och inrett i väldig westernanda. Jag bor i en stuga, ca 100 meter från det stora huset, tillsammans med Hanna. Här i stugan är det också jättefint, mysigt, öppet och massa uppstoppade djur, haha. Inatt var jag övervakad av en uppstoppad rovfågel som sitter ovanför mitt huvud... Så resan och första intrycket får starka 9/10 stjärnor.
Mer om gården nu då: den ligger i Winfield (tror jag haha) en timme från Edmontons flygplats. Här finns ca 300 dikor, kring 15 hästar, som är både till tävling och arbeten. 3 vallhundar, 1 huskatt och typ 10 gårdskatter. Sen en himla massa beten, så på sommaren hyr de ut betena och tar hand om andras djur som går på betena. På sommaren har de ungefär 3500 djur att ta hand om, ganska pampigt. Gården ägs av Allen och Åsa som också driver den, såklart. Sen jobbar Hanna och Shane här. Hanna är också svensk och dottern i huset pratar också svenska. Så vi pratar 50/50 engelska och svenska. Skönt.
Idag har jag fått ta det ganska lugnt, jag är fortfarande jetlaggad och trött. Vi fixade lite i stallet, åkte och handlade och sen på eftermiddagen har jag och Hanna kollat och lagat staket. Vi hann knappt 1/4 av ett bete på hela eftermiddagen, sååå det är ganska stort. Hehe. Sen nu ikväll så testade jag på lasso. Shit pommes vad stolt och cool jag kommer vara om jag lär mig det. Vi stod alla och provade på träbockar, varav ena har som ett huvud med horn. Jag träffade huvudet och hornen, alltså träffade rätt, några gånger. Hur bra? Haha, känns i alla fall skitkul att de här är så kunniga och villiga att lära ut. Hemma sen kommer vi inte behöva gå in i boxarna för jag kan ta lasso utifrån när vi ska fånga någon, eller? Sen var Hanna vänlig nog och berättade om de vilda djuren som finns här ikring... Gården ligger på en väg som heter "Bear Streak" - "Björnstråket", så det finns björnar här. Dock syns de typ aldrig till. Sen finns det vargar, som inte heller syns till. Ännu värre/häftigare är att det finns pumor här... Skulle bli fruktansvärt glad om jag såg en, dock gärna på gott avstånd haha. Också mycket prärievargar finns. Dom syns däremot till ganska ofta tydligen. Blir spännande. Hehe. Jag som var "rädd" för vildsvin hemma, haha.
Men i alla fall; det känns skitbra här. Jag hoppas och tror att det håller i!
